Människan är samhällets värsta fiende

Piteå2007-11-14 00:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
" Jag vill inte leva i detta avskyvärda samhälle" uttryckte pojkarna innan de utförde skolmassakrerna. USA var först ut med två skolmassakrer på kort tid, andra ut var Tyskland innan det kom till vår granne, Finland.

Nu är det väl ändå dags att agera och reagera! Detta kan inte fortgå!



Ungdomarna är de som ska ta över efter föregående generation, det är vår framtid det handlar om och alla bär ett ansvar att se till att sådant här inte händer.

Fler måste tas på allvar av vuxna som ungdomar, vi skjuter undan videor åt sidan som på youtube och tänker att "han/hon kan ju inte mena allvar" eller "han/hon kan ju inte vara riktigt frisk" och ja, han/hon menar allvar.



Nej, de mår inte bra och ja, vi måste ge dem hjälp. Nej, det är inte skam att ens barn mår dåligt utan prata om det istället och finn en lösning.

I skolan måste lärare sluta skjuta bort och blunda för ele-vers mående, det blir bara sämre om ingen ser för då kan vi räkna med att samhället blir sämre och massakrerna lär bli fler. Det är en sak jag håller med om, alla är vi bovar till sådana här händelser för det är vi som är samhället. Men fråga er själva, är det ett sådant samhälle ni vill leva i?

Om nej faller in så försök att engagera er och gör det fort, för ju fler som engagerar sig desto bättre kommer samhället att bli.



En insats gjordes redan dagen efter massakerns dag i Jokela, södra Finland, detta är att reagera snabbt och agera. Fler skolor i Sverige borde skaffa sig en kontaktperson hos polisen så att man kan förhindra liknande händelser. Nu är det säkert många som tänker att "detta händer inte här" men vet ni vad?

De tänkte precis likadant i Finland också och det är inte omöjligt att det händer här i Sverige, för redan tre år sedan planerade en gymnasieelev en massaker i Malmö. Politikerna har precis gått ut med att detta kan hända även här.

Vi är redan där, det är en klocka som tickar, en tidsfråga var, hur och när det verkligen sker.

Cissi Hult

Gymnasieelev
Läs mer om