Man kan inte jämföra vård och vägunderhåll
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Han har nu redovisat sin bakgrund vilket förklarar att han i en tidigare insändare jämförde vård och vägunderhåll som jag menar vittnade om en människosyn som åtminstone är mig helt främmande.
Han förstår inte varför man gör skillnad mellan skattefinansierad verksamhet och företag. Förklaringen är naturligtvis att det är skillnad. Med skatterna finansierar vi omsorg och vård av barn, åldringar, sjuka och sådana som av olika anledningar behöver vård.
Vi finansierar också utbildningar och en rad områden där kvalite och produktionsresultat inte går att mäta på samma sätt som man mäter kostnaden för asfalt.
När han sedan talar om ägarnas krav på LKAB som är helstatligt, som vi alla svenska medborgare från Smygehuk i söder till Treriksröset i norr är ägare av, där är kraven tämligen diffusa. Sedan gör Erik Lundström ett antal påståenden som är ytterst diskutabla. Han medverkade till att Vägverket genom att anställa entreprenörer fick en kostnadssänkning med 30 procent.
Ser man till all den kritik som riktas mot vägunderhållet, inte minst på tidningarnas insändarsidor, kan man fråga sig om inte denna trettioprocentiga kostnadssänkning till 100 procent beror på försämrat vägunderhåll? Det vet naturligtvis inte jag men det vet inte Erik Lundström heller. Han påstår också att "den dagen kommer då Kirunaborna inte orkar med de skattehöjningar som hela tiden kommer att krävas, eller så klarar man det genom neddragningar i andra verksamheter".
Att entreprenörlösningar och ökad privatisering inte skulle kräva lika stora och förmodligen högre skattehöjningar utesluter Lundström men ska vi ha samma vårdinsatser och dessutom en privat ägare som ska göra (stora) vinster så blir det givetvis dyrare. Men en prioriteringslista av ett helt annat innehåll tycker jag Gruvtolvan ska göra.
Hur mycket får vi här i Kiruna ut av att malmen finns här och att det är "vi" som står för produktionen. Detta i jämförelse med SSAB, Plannja och forskningen i Luleå, och med Oxelösund och Borlänge. Där går det alldeles säkert att hitta mycket hjälp med den finansiering Erik Lundström oroar sig för.