Man behöver inte vara anträffbar dygnet runt
Mobiltelefoner är bra vid vissa tillfällen, men tyvärr har vi svårt att handskas med dem på ett vettigt sätt, skriver Johnny Lestander.
Foto: Hasse Holmberg / SCANPIX
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
De som jobbade där hade ingen skyddsutrustning eftersom man sa att bly var ofarligt, först när folk började dö i blyförgiftning och att man via forskning kom fram till att bly speciellt i gasform är ytterst giftig för människokroppen så drog man öronen åt sig. Samma sak med tobaken som ju fick sitt stora genombrott under andra världskriget och det var ju bra fram till dess att man efter några årtionden plötsligt fick en stor anhopning av lungcancerfall.
Nu så har vi dessa mobiltelefoner som ju i sig är bra vid vissa tillfällen men tyvärr har vi svårt att handskas med dem på ett vettigt sätt. Man behöver ju faktiskt inte vara anträffbar dyngnet runt. Man behöver faktiskt inte hellre ge sina barn mobiltelefoner i 10-12 års åldern eftersom de inte har någon större användning för den än att spela spel eller sms:a, och ni föräldrar som ger er barn mobiltelefoner i unga år gör inte direkt barnen en välgärning, eftersom människohjärnan är känsligare ju yngre man är.
Tänk att när ni pratar länge i mobiltelefoner så låter ni er hjärna simma i mikrovågor. Var ute på promenad här om dagen och hamnade bakom en ung tjej i uppskattningsvis 13-års åldern som under den cirka två kilometer långa vägen som vi gick åt samma håll, tryckte sin mobiltelefon mot örat medan hon hela tiden pratade.
Eller dessa mestadels av manligt kön som går omkring med mobilen fastklämd vid örat i tron att man hela tiden måste vara kontaktbar. Man kan ju faktiskt undra över vad man säger när hjärntumörerna eller Alzheimers gör sig påmind. Mobiltelefonindustrin likväl som tobaksindustrin vill ju inte höra talas om sådant här svammel eftersom det självklart är ofarligt att både använda sig av mobiltelefon som att röka, men jag undrar när skall vi någonsin lära oss?