Endast en och en halv miljoner kronor eller 17 procent gick till de kulturbärande organisationerna, som i år uppgick till 17 stycken totalt.
Tre samepolitiska organisationer tog alltså hem storvinsten i kulturrådets årliga penningregn; Svenska samernas riksförbund, Renägarförbundet och Riksorganisationen Samerna, lyckades med gemensamma politiska krafter roffa åt sig hela 83 procent av de 5,5 miljoner kronor som fanns i organisationspotten. De övriga sjutton organisationerna fick dela på resterande 17 procent, vilket motsvarar 1,5 miljoner kronor. Har aldrig varit så orättvist som nu.
På det sätt som kulturrådet i år genomförde fördelningen av organisationsstöden har man nog inte sett maken till tidigare i samiska sammanhang. Inte ens när den svenska staten skötte om fördelningen av samiska kulturmedel var det så snedfördelat som i dag.
Många samer börjar nu också ledsna på den orättvisa fördelningen av kulturmedlen och rösterna höjs allt mer om att göra gemensam sak och kräva ett rättvisare system än vad som är i dag. Makten korrumperar sig och gör rent hus.
Eftersom jag själv tidigare suttit som ordinarie ledamot för oppositionen i kulturrådet, men valt att inte längre vara med så vet jag hur resonemanget och maktkorruptionen brett ut sig bland alliansens ledamöter.
Detta är ett strategiskt grepp från det styrande politiska toppskiktet i den svenska samevärlden. Allt för att kunna suga ut så mycket som möjligt av kulturmedlen till sina egna intresseorganisationer. En sanning som skrämmer. När jag ställde frågan till en av ledamöterna i kulturrådet om vad man haft för motiv till sina beslut att ge tre näringsorganisationer större delen av de kulturmedel som enligt Sametingets kulturpolitiska handlingsplan ska gå till den samiska kulturen som helhet.
Svaret jag fick, att den samiska kulturen inte är en prioriterad verksamhet av sametingets kulturråd, gjorde att jag med ens blev klar över att det samiska folket i Sverige kommer aldrig att få uppleva ett jämställt och demokratiskt svenskt Sápmi.
Detta så länge som rennäringsorganisationerna och dess politiska toppskikt har makten över det svensk samiska samhället.
Man behöver inte vara någon statsvetare precis för att förstå att de politiker som nu sitter och styr i Sametinget inte kommer att ge det samiska folket någon som helst chans att kunna enas och gå samman för ett starkt, demokratiskt och livskraftigt samiskt samhälle.
Sametinget har avböjt att svara på insändaren.