Lever vi i samma värld?
Foto: SCANPIX
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Jag förstår inte att mina pengar efter skatt ska anses räcka till att betala underhåll och betala tillbaka studielån. Då har man ju inte heller tagit hänsyn till att man själv måste leva: hyra, mat och så vidare. Jag har aldrig förstått varför dessa "obligatoriska" utgifter ska beräknas var för sig.
Jag har usel inkomst trots min utbildning. Jag förstår ändå inte hur man helt kan strunta i dessa "obligatoriska" utgifter. Jag hänvisas till att tillfälligt åberopa att jag inte kan betala underhåll, till vilka konsekvenser? Om jag nu skulle få det kan kostnaderna skjutas fram.
När jag sen bedöms ha tillräcklig inkomst ska jag betala tillbaka med ränta. De måste ta igen det som förlorats. Detsamma gäller återbetalning av studiemedel. Jag förstår inte hur man kan räkna en "post" för sig.
Det enda det lett till för mig är mindre inkomster och större skuldkänsla.
Även om det finns dem med minst 68 000 kronor i brutto som ändå tycker att jag bara tänker på mig själv och borde kunnat sparat utifrån min lön.
Lever vi verkligen i samma värld?