Låt verkligheten ta över!
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Jag har förstått att ni skiljer på skattefinansierad verksamhet och företagsverksamhet. Men vad jag inte förstår är varför ni gör det. Varför ska inte ägarna av kommuner, som i detta fall är Kirunaborna, ställa samma krav som ägarna av LKAB gör?
Jag har aldrig förstått logiken i ert resonemang. I det första fallet tillåter ni att fingrarna spretar så pengarna rinner igenom, medan i det andra fallet knipa åt för att klara ekonomin. Förklara skillnaden!
Min känsla för facket sitter djupt, i motsats till vad Harry Rantakyrö vill påskina. Under delar av mina dryga 30 år i det skattefinansierade Vägverket, arbetade jag fackligt både som styrelseledamot centralt och som ordförande regionalt i länet.
När Vägverket i Sverige beslutade om mångfald i det monopoliserade drift och underhåll av våra vägar, satt jag som facklig representant med och förändrade denna "skyddade verkstad". Förändringen visade sig att genom entreprenadformen sänktes våra kostnader med cirka 30 procent, enligt Vägverkets uppgift.
Vad spelar det för roll vad dessa entreprenörer gör med sina eventuella vinster? Är det bättre att lägga på 30 procent på kostnaden för att återskapa monopolet? Vad skulle du och dina medlemmar (du har ju själv dragit in dina medlemmar i denna debatt) som skattebetalare säga då? Jag betalar också skatt för att låta kommunen ta ansvar för äldrevården, men vem som utför den har ingen betydelse. Det är kostnaden och kvaliten som avgör.
Om vi ska kunna finansiera och klara tryggheten för vår befolkning i framtiden, måste det in mångfald i den offentliga sektorn. Det har även ledande socialdemokratiska politiker sagt, och det säger också det sunda förnuftet, när vi nu upplever alla de ekonomiska problem som kommunerna dras med i dag.
I södra halvan av Sverige har man upptäckt det, varför inte i den norra? Har det med den politiska färgen att göra? Varför acceptera entreprenörskap för produktion av varor men inte tjänster, som Harry Rantakyrö gör.
Det handlar ju inte om vad man producerar, utan mer om hur man producerar och till vilken kostnad.
Det är möjligt att alltid bedriva äldrevården i kommunalt monopol, som Harry Rantakyrö och hans medlemmar är beredd att göra, men den dagen kommer då Kirunaborna inte orkar med de skattehöjningar som då kommer att krävas, eller så klarar man det genom stora nedskärningar i andra verksamheter.
Gruvtolvan borde nog sätta sig ner och göra en prioriteringslista över de verksamheter som i första hand ska drabbas av nedskärningar.