INSÄNDARE: Kyrkans väl och ve i Piteå

Jag vill börja med att säga att i sakfrågan kyrkan och Kerstin Baldwin vet jag intet, det jag däremot vet, är att det inte är så konstigt att folk lämnar kyrkan i parti och minut efter att ha varit där under många år, de allra flesta under ett helt liv innan man på ålderns höst upptäcker att framförallt kyrkoherdarna till den största delen är stenkonservativa och lever i en föråldrad värld.

I Arvidsjaur har man inte längre råd att transportera de sina på den sista färden trots att man betalat rejält under årens lopp.

Eftersom jag själv inte längre tillhör Svenska kyrkan sedan några år så kan jag ju inte heller utöva någon påtryckning om vad som kyrkoråden beslutar och jag har heller inte för avsikt därtill.

Däremot skulle jag vilja rekommendera kyrkoherden Stieg Berggren och kyrkorådet att införskaffa och se , om ni inte redan har gjort det, filmen "Så som i himmelen" och göra en stilstudie om hur man absolut inte hanterar folk vare sig det är kyrkans kvinnor eller män.

När man har sett filmen och läst i tidningarna om olika turer inom kyrkan genom årens lopp så kan man ju undra varifrån Kay Pollak fick uppslaget till denna utomordentligt underbara film som handlar om förmodligen liknande saker som i Piteå församling, nämligen jantelagen.

Insändare: Kyrkans väl och ve i Piteå