Kyrkans roll i samhället
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
I de blivande kuststäderna Piteå, Luleå och Haparanda och de större orterna efter kusten samarbetade stat och kyrka framgångsrikt för att befästa svensk överhöghet.
Landsgränserna var på den tiden ej fastställda. På kunglig order byggdes kyrkor i Lycksele, Arvidsjaur, Jokkmokk och Enontekis, nuvarande Karesuando.
Avsikten med de enkla träkyrkorna i Norrbottens inland var att svenska nybyggare skulle bosätta sig kring kyrkorna för att försvenska landsändan innan något annat land gjorde det.
Kristendomen, tron på Gud och hans son Jesus Kristus har sedan dess predikats i dessa kyrkor.
Ett 1 000-årigt samarbete har resulterat att Sveriges gränser är där de nu är.
Kyrkans roll i samhället var före Gustav Vasa klostervård för de sjuka. Efter 1686 var sjuk och fattigvård kyrklig angelägenhet.
I början av 1800-talet stod kyrkan för sjukvården. 1850-1862 skedde boskillnad mellan samhälle och kyrka, och detta var även tiden för diakonins start. 1947 ifrågasattes kyrkans sociala verksamhet.
På kyrkomötet 1972 sade Alva Myrdal på en fråga om kyrkans roll.
Svenska kyrkan har en roll i en övergångsperiod på några år.
Sedan tar folkhemmet, det starka samhället, över och då har kyrkan spelat ut sin roll. Man kan inte påstå att Alva Myrdal fick rätt.
Naturligtvis tycker jag att skolavslutningar ska hållas i kyrkor. Mina fem barn har sjungit och medverkat där på skolavslutningarna.
Jag vill även att mina barnbarn ska få den möjligheten. Rätten att avsluta skolåret i en kyrka ska finnas för dem som vill det. Det är inget fel på denna svenska tradition.