Kvinnosakskvinnor bildar armé
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Jag har också hävdat att det i dag sitter många kvinnliga chefer som fått jobben på grund av att de var kvinnor, inte därför att de var bäst lämpade eller hade bästa kvalifikationerna.
Jag står fast vid mitt uttalande och tror mig också kunna försvara mig mot dina påhopp. Att jag skulle vara rädd för kvinnor som organiserar sig och kämpar ihop, är en löjlig tanke, men jag har ibland undrat var felet är hos dessa kvinnosakskvinnor, som bildar en armé och där syftet uppenbarligen är att sätta åt männen på olika sätt. Hur kan dessa kvinnor hata män så mycket? Har de själva haft negativa upplevelser tillsammans med män?
När det gäller kvinnors tjattrande, var det så att jag höll med Tommy Bjernhagen när han tyckte att några kvinnor hade tjattrat och direkt blev påhoppad av en kvinna i en insändare.
Man behöver bara titta på ett debattprogram i tv, där till exempel Gudrun Schyman och småflickor som inte är torra bakom öronen, deltar. Inte ens Janne Josefson lyckas med att avbryta deras tjatter, utan de fortsätter i stället med att skrika och överrösta om någon annan försöker säga något och förstör därmed också programmet för tv-tittarna.
Att jag vill trycka ner kvinnor, som du säger, är lika löjligt. Jag vill däremot ha rättvisa mellan män och kvinnor, men det blir det inte om du och dina kvinnosakskvinnor får råda.
Det du säger om hur kvinnor behandlas i dag är knappast relevant, i stället får du nog backa långt bakåt i tiden för att komma i närheten av det.
I dag är det i stället männen som blir orättvist behandlad i de flesta sammanhang där kvinnor är inblandade. Jag är dock mycket tacksam över att största delen av kvinnorna i landet inte delar er syn på männen.
Vidare är det så, att varken du Sanna eller någon annan kvinnosakskvinna kan skrämma mig till tystnad, som ni tydligen lyckats med många andra män, eftersom få män reagerar.
Jag hoppas dock att männen får upp ögonen för vad som pågår. Vi män kan inte öppna munnen i dag, utan att bli påhoppade av någon kvinnosakskvinna.