Kunskapsbrist kan skapa oro

Piteå2008-02-12 00:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
I min förra insändare påstod jag att kunskaperna om uranbrytning var begränsade och att det kunde medföra att kärnkraftsmotståndarnas skräckpropaganda skulle kunna få fäste hos många medborgare.

Min misstanke besannades, då jag läste Birgit Lindbergs insändare den 5 februari. Eftersom jag inte känner skribenten, så kan jag inte bedöma om personen ifråga tillhör den skrämda gruppen eller den som skrämmer, men något annat alternativ torde inte finnas.

Du ifrågasätter mitt påstående att uran är svagt radioaktivt, att alfa-partiklarna har mycket kort räckvidd (60 mikrometer) och kan lätt stoppas av ett papper eller av huden. Torium har en halveringstid på 700 000 år och är också svagt radioaktivt. Om du saknar dessa kunskaper erfordras inte så stor ansträngning för att kontrollera de uppgifterna. Du har rätt på en sak. Uran och torium är giftiga. Det har påståtts att man skulle kunna andas in urandamm och njurskador skulle uppkomma. Professor Gunnar Wallinder har under en lång tid forskat om utarmat uran, och hans forskning visar att det är hart när omöjligt att få in uran i blodomloppet på försöksdjuren.



Endast genom intravenösa injektioner av massiva mängder lösliga uranföreningar kunde man få in studerbara mängder i njurarna. En liten mängd uran togs upp i njurarna, men försvann hastigt. Ämnet urea som ingår i urin är nämligen ett utmärkt lösningsmedel för uran. Några sjukliga förändringar kunde inte iakttas hos försöksdjuren.

Tydligen tror du att strålning av den här typen kan orsaka genetiska skador med missbildning av barn och djur som följd. Det finns inga vetenskapliga belägg för detta. Brytning av uran har skett redan under 1800-talet, och på många håll har ventilationen varit obefintlig och detta har medfört att arbetarna har utsatts för radon med en överdödlighet i lungcancer som följd. I dagens urangruvor är risken minimal att personal ska utsättas för strålning över föreskrivna gränsvärden om säkerhetsföreskrifterna följs.

Du hänvisar till röntgenstrålning och jämställer den med strålning från uran. Hur kan du göra den jämförelsen? Då du nästa gång går till sjukhuset för en röntgenundersökning, så är det ej osannolikt att strålningsskyddet i väggarna i det rum där sköterskan tar "skydd" är gjorda av utarmat uran.

Det är ett bra skydd, billigare än bly, och det är dessutom ofarligt för både dig och sköterskan. Hon har sannolikt kunskaperna, så hon oroar sig inte.

Läs mer om