Domen slår tydligt fast att rätten att vidta fackliga stridsåtgärder begränsas av EU:s överordnade mål om fri rörlighet för företagen.
Därmed står dörren öppen för utländska företag att bedriva lönedumpning i Sverige. EU:s rättighetsstadga som skulle garantera de fackliga rättigheterna, visade sig inte ens vara värd pappret den är skriven på.
I princip anser nog de flesta människor i Sverige att regler om kollektivavtal och konflikträtt ska bestämmas av riksdagen och arbetsmarknadens parter - inte av jurister i Luxemburg. Det var också vad de fackliga centralorganisationerna LO och TCO krävde garantier för inför förhandlingarna om svenskt EU-medlemskap.
Ett villkor för att de skulle ställa upp på EU-medlemskapet var "att facket redan från dag ett skulle kunna begära och gå i konflikt för svenska kollektivavtal".
Regeringen Bildt gick till synes facket till mötes i förhandlingarna. Regeringen visste att om LO:s krav inte blev framförda i förhandlingarna så skulle de få problem med att samla en majoritet i folkomröstningen.
Men i själva verket trixades frågan om den svenska kollektivavtalsmodellen bort i dunkla skriftväxlingar utan juridisk hållbarhet mellan arbetsmarknadsminister Börje Hörnlund, centerpartiet och den dåtida EG-kommissionären Padraig Flynn.
Därmed bäddades redan från start för att EG-rätten skulle komma att kunna användas för att överpröva fackliga rättigheter i Sverige. EG-domstolens utlåtande i Vaxholmsmålet är ett högst konkret bevis på att det är vad som nu sker, och att de marknadsliberala principerna är helt överordnade fackliga rättigheter i EU.
Nu är det hög tid för såväl fackliga organisationer som socialdemokraterna att väcka frågan om EU-medlemskapet är förenligt med löntagarnas intressen. Att anpassa den svenska arbetsrätten för att tillfredsställa EG-domstolen är ingen hållbar lösning på det hot mot den svenska kollektivavtalsmodellen som Vaxholmsmålet utgör. Nu måste hela arbetarrörelsen ställa krav på regeringen att omedelbart begära ett juridiskt bindande protokoll i fördraget som slår fast att kollektivavtal med tillhörande konflikträtt bestäms endast av den svenska riksdagen och arbetsmarknadens parter.
Får vi inte ett sådant undantag återstår bara ett utträde ur EU om vi ska kunna försvara löntagarnas rättigheter.