Klavertramp i kyrkan
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
I laga ordning har denna tjänsteman meddelat att hon erhållit ny tjänst och ber att få bli entledigad från sin tjänst i stadsförsamlingen från och med den dag då den nya tjänsten ska tillträdas. Så långt är allt frid och fröjd.
Men efter flera års misshälligheter på arbetsplatsen så biläggs en skrivelse vars innehåll man endast kan ana sig till innehåller en hel del obekväma sanningar. Aj, aj, det gör ont.
Här kan man säga att kyrkomusikern gör ett riktigt klavertramp. Resultatet låter inte vänta på sig.
Kyrkorådet beslutar enhälligt - enfaldigt, då flera ledamöter med mångårig politik erfarenhet ej nyttjar sin reservationsrätt - att kyrkomusikern ska arbetsbefrias från sin tjänst fram till dess att den nya tjänsten ska tillträdas med bibehållen full lön.
Dock får kyrkomusikern behålla kyrkans mobiltelefon och nycklar. Men genom rådets beslut kan ju mobiltelefoner endast brukas för ingående samtal, eller hur? Kyrkans nycklar ger i sig något som kan kallas nyckelposition.
Detta sammantaget är kyrkorådets verkliga klavertramp. Här träder kyrkomusikerns fackförening in.
Det drar ihop sig till strid. Ryktet sprids långt utöver den gräns som kyrkklockornas klang når och som bjuder till samling. Dessutom undrar jag som skribent vad som ska stå på skattsedeln när det gäller lönen. Blir det inkomst av tjänst eller inkomst efter förtjänst.
Sammanfattningsvis verkar stadsförsamlingens kyrkoråd vara en skock får utan herde. För mig verkar Harriet och Folke Bergqvist insändare om att förlåta vara alltför ensidig. Förlåta betyder benåda men kan även sägas vara att gjuta olja på vågorna, att sopa problem under mattan och att lägga plåster på såren och så vidare utan att utreda vad som brister.
Snarare tycker jag att det passar med förlåt, som den gardin, ridå, det draperi, skynke, som i templet skiljer det heliga från det allra heligaste.
Genom kyrkomusikerns handlande har draperiet i Piteå stads kyrka dragits åt sidan och avslöjat att det allra heligaste är ett tomrum - ett vakuum där någon nåd ej finns. Det sägs: Det är mänskligt att fela men gudomligt att förlåta.
Till dem som fått förtroende att sitta i kyrkans fullmäktige, råd och styrelse vars uppgift är att förvalta de kyrkliga uppgifterna vad gäller både andliga och materiella värden ska veta att detta kräver mer av var och en än att bara följa invanda rutiner. Hoppas på förlikning.