INSÄNDARE: Just kompromiss?

Det har sagts att kristdemokraternas nya förslag i äktenskapsfrågan är en kompromiss. Och det låter sig väl sägas. Men är det en just kompromiss? Ja, låt oss se. Dagens äktenskapsbegrepp är ju både ceremoniellt och rättsligt. Och i båda dessa dimensioner är det också icke-könsneutralt.

Den stora frågan i de senaste årens diskussion i denna sak har som bekant varit, om vi skall ha kvar den rättsliga icke-könsneutrala regleringen. Eller om den skall göras om så att den blir könsneutral.
Men det är inte i denna fråga som kristdemokraterna tar ställning med sitt nya förslag.
Utan den fråga som kristdemokraterna ställer är om vi skall behålla dagens tvådimensionella äktenskapsbegrepp -rättsligt men också ceremoniellt - eller om detta begrepp i fortsättningen enbart skall vara ceremoniellt. Och det kristdemokraterna fastnar för är alltså det senare alternativet.
Det vill säga: de partier som vill ha den könsneutrala lagstiftning, som vi här talar om, får den lag man vill ha, men får inte kalla den för en äktenskapslag. Medan kristdemokraterna, som inte får den lag man vill ha i stället får - för den kristna konfessionen och väl också för andra - monopol på användningen av ordet "äktenskap" och andra ord i sammanhanget.
Medan vi som varken tillhör någon konfession eller vill ha den nya lagen inte får någonting alls.
Och detta alltså trots att det finns ett helt suveränt icke-konfessionellt argument för att den nuvarande äktenskapslagstiftningens rättsliga gräddfil också framöver skall vara förbehållen icke-samkönade par.
Och det är förstås att icke-samkönade par är en för statens och släktets fortlevnad bättre tillgång än samkönade.
Alltså: hur just är egentligen kristdemokraternas kompromiss?

Insändare: Just kompromiss?