Jämvikt enligt skogsindustrierna
Bilden visar virkestravarna vid Storön våren 2008 efter att SCA kalhuggit sin rotpost på 135 hektar på ön.
Foto: Privat
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Tänk om den bilden vore sann och återspeglade verkligheten i skogen. Då skulle vi inte behöva se de sista resterna av gammelskogar huggas i Finnträsk. Slagugglan i sin bostubbe och tjädrarna på sin lekplats skulle kunna känna sig trygga. Skogen på Storön skulle inte ha kalhuggits, i stället hade kalhyggesfritt skogsbruk fått gälla. Men faktum är, att inte ens tio procent av Sveriges skogar i dag har lagskydd mot kalavverkning. På skogsindustriernas gungbräda borde det därför ha varit nio klossar i den ena ändan och en i den andra. Det skulle på ett mer sannfärdigt sätt ha visat det rådande förhållandet mellan produktion och miljö.
Eller låt oss vända på saken; skulle skogsindustrierna säga att det rådde jämvikt mellan produktion och miljö om över 90 procent av skogen var skyddad och knappt 10 procent fick brukas? Knappast.