Jag har hållit mina löften
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
DE AKTUELLA angivna sakskälen gör mig alltså inte förvånad. Frågan är om något över huvud taget skulle kunna förvåna mig när det gäller NLL:s ledning. Däremot skulle jag vilja påpeka några saker angående de påstådda sakskälen.
Det avtal jag anses ha brutit mot är ett "protokoll från överläggningar" daterat 2005-12-09. Jag har själv aldrig uppfattat protokollet som ett avtal. Jag har heller inte, varken i tal eller i skrift, godkänt protokollet. Tvärtom har jag i ett brev till läkarförbundet påpekat att det innehåller formuleringar som i praktiken inskränker min yttrandefrihet på ett oacceptabelt sätt. Jag anser alltså att något skriftligt avtal inte finns.
Överläggningen resulterade däremot i fem konkreta muntliga överenskommelser. Att jag själv inte skulle exponera den påstådda konflikten med min chef i massmedia. Att jag skulle inleda samtal med skolad beteendevetare. Att min chef skulle inleda liknande samtal (vi skulle däremot inte prata med varann, varför framgick inte helt klart). Att arbetsgivaren skulle informera personal på min arbetsplats.
Slutligen skulle ett uppföljande möte ske den 20:e januari i år. Jag har hållit mina båda löften.
ARBETSGIVARSIDAN har, såvitt jag känner till, brutit samtliga sina. När det slutligen gäller anklagelsepunkten bristande etik skulle jag vilja påpeka följande. Jag har sedan starten av en ny akutkirurgisk organisation gjort flera anmälningar till Socialstyrelsen angående det förfall som den vården genomgått. Beslut saknas ännu.
Min och andras kritik har däremot lett till reviderade PM som tydligt anger hur livshotande sjuka kirurgiska och ortopediska patienter med minsta möjliga dröjsmål skall transporteras vidare till länssjukhuset i Sunderbyn.
Det patientfall som jag redogjorde för beskrivs som oetisk och är ett exempel på när gällande PM följs och sedan möts av kritik från det mottagande länssjukhuset. Detta borde förstås vara djupt besvärande för hela organisationen. Det har antytts att anhöriga i just detta fall berörts illa. Är det så vill jag gärna att man tar kontakt med mig för ett personligt samtal.
I den nya organisationen möts vi regelbundet vid telefonkontakt av beskedet från länssjukhuset att patienten inte är välkommen på grund av ålder eller andra omständigheter.
Jag har själv flera gånger efter ett sådant besked tvingats ljuga inför anhöriga och säga att inga möjliga livräddande åtgärder återstår. Jag har mått lika illa varje gång. Att landstingets tjänstemän tar ordet etik i sin mun gör mig lika illamående.