Inte någon bra reklam för Israel
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Och visst är det en helt korrekt bedömning. Ja, i själva verket är det inte bara långsökt.
Någon sådan koppling finns överhuvudtaget inte. Och jag har heller aldrig hört någon påstå att det gör det.
Däremot finns det en direkt koppling mellan UNRWA och FN-resolutionen 194, den så kallade återvändanderesolutionen (11 december 1948).
Det var just med hänvisning till denna resolution som FN:s generalförsamling i december 1949 beslutade om upprättandet av UNRWA.
Och med sina sedan 1950-talet regelbundet återkommande förlängningar av detta UNRWA-mandat har FN:s generalförsamling visat att man håller fast vid den rätt för de palestinska flyktingarna att återvända hem, som man tillerkände dem i och med resolutionen 194.
Mats Sundström gillar inte dessa "eviga" förlängningar och vill nu ha ett stopp på dem. Å andra sidan finns det inget som talar för att världssamfundet i den saken kommer att bry sig om vad Mats Sundström tycker och tänker.
Tvärtom talar allt för att FN:s generalförsamling än en gång förlänger mandatet i fråga, när tiden för den nu gällande förlängningen löper ut sommaren 2011.
Samtidigt måste jag ju hålla med Mats Sundström. UNRWA är verkligen inte någon bra reklam för Israel.
Det går väl inte att helt utesluta att vi ändå till slut får ett israeliskt ledarskap som förstår detta och sätter igång och implementerar just den resolution 194, som vi här talar om. Och på det sättet onödiggör UNRWA.
Det finns alltså tid för det israeliska ledarskapet att tänka om. Men det finns såvitt jag förstår också en dag då det är för sent.
I en post-kolonial tid har koloniseringsprojekt inte tiden på sin sida.