Inför en ny rättvisare lag

Piteå2009-02-20 06:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
I en insändare i Piteå-Tidningen den 5 februari med rubriken: "Rennäring som gårdsbruk - vänligt mot djur och natur", skrev Elsa Eriksson att ett samiskt gårdsbruk med tamrenskötsel skulle vara räddningen för dagens renskötare och rennäring. Samt att tamrenskötsel i balans med bete, rovdjur, jägare och naturvänner skulle vara den optimala lösningen.
Att gårdsbruket i sig som företeelse skulle ge mer livskraft och glädje för de renägare som i dag redan är psykiskt hårt pressade, kan jag inte annat än anse vara rena flummeriet.

Visst, jag kan hålla med om att rennäringen inte är ekologiskt eller ekonomiskt bärande för samhället. Men att lösningen skulle vara, att renägarna går ifrån den nuvarande industriella renskötseln till förmån för ett system med tamrenskötsel i gårdsbruk, där renarna skulle vara tama halva året och vilda den andra halvan låter för mig som rena rama gallimatias.
Nej, problemet med dagens renskötsel ligger betydligt djupare än så. Roten till alltihop är den svenska rennäringslagen (1971:437). Denna lags utformning är uppbyggd på ett sådant sätt att den gynnar de stora renägarna, som får antal röster i samebyn för varje påbörjat hundratal ren man äger. På så vis blir det en enormt snedvriden konkurrens och väldigt få personer som äger någon reell beslutanderätt i samebyn. Det är också dessa som äger makten och kan avgöra vilka som ska vara med i samebyn och vilka som ska få bli tvungna slakta ut renar när taket på antalet djur är uppnått. Detta samtidigt som antalet rättegångar mellan markägare och samebyarna bara ökar. I detta läge är det inte så underligt att den som är liten och vill etablera sin näringsverksamhet också får en ökad psykosocial stress.
Så att tro att det skulle bli någon större förändring vad gäller dagens rennäring förrän man plockat bort roten till problemet är dömt att misslyckas. Det är som att man lagar en infekterad tand och tror att det ska lösa det onda medan man i stället skulle ha tagit bort hela tanden.

Min personliga vision av framtidens rennäring är att man helt enkelt inför en ny rättvisare lag som bara styr rennäringen.
Samt att man även inför en helt ny organisationsmodell för samebyn. Sedan tar man bort begreppet sameby helt och hållet och ersätter det med att använda renbetesdistrikt eller liknande.
Samtidigt som detta genomförs inför man även nya övergångsregler vad gäller de samiska näringarna och den nya organisationsmodellen på framtidens "sameby".
Läs mer om