Han skriver att mina artiklar är enkla och innehållslösa som inte kräver några svar, och i nästa andetag skriver han ett ganska långt svar.
Jag tror att det är hans ömma tår som är problemet. "Att skylla låglönenivåerna på sossarna är en grov förljugenhet" skriver Gustav E och "Att lönebildningen sker mellan arbetsmarknadens parter och att regeringen inte ska blanda sej i lönerörelsen". Ja, men tänk då efter, att de riktigt stora kvinnliga låglönegrupperna, finns i den offentliga sektorn, och trots att sossarna har suttit där som både arbetsgivare och som fackliga företrädare och med sosseregeringar i ryggen, har inte viljan funnits att lägga de kvinnliga lönerna på en rimlig nivå.
Det finns inte någon annan än sossarna som har hållit tillbaka? Varför förneka det? Men det är ju så att i "missaren" skapas socialismen, så det är kanske inte så konstigt. Makten är viktigare än att skapa rimliga löner i den offentliga sektorn.
Det som inte tidigare sosseregeringar klarat av, har alliansen visat att det går att förbättra på många områden, till exempel att sänka arbetslösheten genom att "skapa" fler jobb, tagit bort Stopplagen så att vi som patien-ter kan få kortare köer och effektivare sjukvård.
De är på väg att förändra skolan från en flum(s)kola till en lärande skola, som till och med sossarna i opposition tycker det är bra, för nu går de på samma linje. Det som däremot går emot min sociala ådra är sänkningarna på a-kassan och sjukersättningen. Där måste bli förändring.
Ett samhälle där de rika blir rikare och de fattiga blir fattiga, det har vi ju levt med under lång tid.
Det är ingenting som plötsligt har hänt, eller någonting som jag tycker är bra. Därför tror jag på ett rent socialliberalt samhälle med mer rättvisa och större trygghet.
Sikfors