I en konflikt är det alltid två sidor
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Men i en konflikt är det två sidor som strider, annars skulle det inte bli en konflikt och som läsare har vi bara fått information från ett håll, vi har inte fått veta något om hur Kerstin Baldwin har agerat genom åren, annat än att hon har pekat ut en enskild person negativt i en offentlig handling.
I vad som framkommit är det nog ingen som inte tycker att Kerstin är en mycket duktig körledare, körledning är kanske hennes största styrka, men är det inte så att hon kanske inte riktigt anpassar repertoaren efter det instrument hon har att jobba med, nämligen sina körsångare.
Tänk om hon hade haft tillgång till samma instrument som Erik Vestberg på musikhögskolan, då skulle hon nog allra bäst ha kommit till sin rätt.
Där skulle hennes kreativitet och ambition fått blomma ut ordentligt. Men nu har hon ju inte det instrumentet, det är väldigt många pensionärer i Piteå kyrkokör och med stigande ålder så förändras sångrösten, det är ingenting att hymla med, det är en naturlig process, dessutom kanske det behövs längre inövningstid för äldre personer. Jag gissar att det är det kyrkoherden menar när han uttryckte att hon kanske är för ambitiös och kreativ i en så liten församling. Det är ju så att i en kyrkokör får man vara med även om rösten inte är som i ungdomens dagar, men körens repertoar borde anpassas till hur sammansättningen av sångare i kören ser ut.
I konserten på första advent fick vi lyssna till en sång som verkligen inte gick att ta till sig, ett stycke som till råga på allt hette "Fröjda dig", av H-O Eriksson, men det är knappast en sång som vanliga församlingsbor kan ta till sig, än mindre att fröjda sig över.
Finkultur eller ej men där borde Kerstin ha valt något annat, ambitionsnivån borde ha anpassats till vad som är möjligt att genomföra. Jag kan inte förstå att körsångarna gick med på att sjunga eller prata ett sådant stycke. Dessutom är det så att när det läggs mest övningstid på ett enda svårt stycke så blir de andra sångerna vid samma tillfälle lidande hur hög ambition körledaren än har att det ska bli bra.
Jag vet inte hur det har gått med kören, om den blev nedlagd efter årsmötet eller ej men jag hoppas att Piteå kyrkokör får fortleva med en nystart till välsignelse och glädje för församlingsborna. En sak är jag i alla fall säker på - det är inte bara Kerstin som mår dåligt i den här konflikten. Tänk på det ni som skriver hatinsändare utan att veta hela bilden.