Hur ser affärsidén ut på Pitholm?
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Hur ser då affärsidén ut för träningsbanan på Pitholm? Var finns kunderna, vad blir kostnaderna för att använda sig av banan och hur ser ekonomin ut för gruppen som garanterar driften? Vilka ekonomiska garantier får kommunen av gruppen, innan man börjar investera i infrastrukturen?
Som alltid är det väl inte etableringen som är den stora utmaningen utan kostnaderna för drift och underhåll.
Jag har följt travet under en följd av år och för närvarande är den ekonomiska situationen för travet allt annat än ljus.
Nyligen har sju till åtta tränare i Sverige tvingats slå igen rörelsen och enligt samma uppgifter har två av tre travtränare problem med lönsamheten eller driver rörelsen med förlust.
Antalet födda varmblod har minskat med 40 procent och utgifterna för tränarna har ökat med 30-40 procent, medan prispengarna har legat stilla sedan år 2000. Som exempel kan nämnas ett stall som gjorde en förlust förra året med 10,8 miljoner kronor. Travtränaren A Lindkvist från Umeå sa i en intervju i Aftonbladet att "vi har det så kärvt att vi måste ut i skogen och jaga mat".
Har travtränarna och hästägarna i Norrbotten de ekonomiska förutsättningarna för att använda sig av banan på Pitholm?
Jag tror knappast att tränarna från södra delen av landet har det, i så fall upp till bevis innan bygget startar.