Hoppas vi i framtiden blir bättre
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Jag som personal inom ett av handikappomsorgens boenden i Piteå kommun kan bara konstatera att det inte finns tid för den enskilde brukarens fritidsintressen.
Detta inryms (läs ryms) inte inom den befintliga ramen av fördelad tid. Jag tror absolut att ledsagning för exempelvis dans eller bowling vore en bra väg att gå för att bryta den enskilde funktionshindrades ensamhet.
Men då måste man lägga ner lite krut för att få ledsagarverksamheten att fungera. Jag som anställd känner att jag "går på knä" för att kunna/hinna ge det dagliga behovet av omvårdnad.
Jag vet inte om jag är känslig/gnällig eller om de som varit anställd en längre tid gett upp. Men med min bakgrund som kommunpolitiker så känner jag att man inte bara kan "stilla tiga" utan jag kan bara säga hur min situation är/upplevs, och hoppas att vi kan göra att framtiden blir bättre.