Jag har med glädje noterat uppfräschningen av fasaden på mitt tycke Piteås vackraste gamla hus - men insidan bjuder tyvärr inte mycket att glädjas åt förutom basutställningen. I entren möts man av en vägg, prydd med en stor, svart tom fyrkant, ett bord och ett par stolar. Varför inte skapa en välkomnande miljö, som väcker intresse och bjuder en eventuell tveksam besökare att ta stegen upp för trappan och upptäcka vad huset erbjuder.
Sedan en tid är det tyvärr inte mycket att glädjas åt. Linne känns passerad och det är länge sedan de så uppskattade egenproducerade utställningarna bjöds besökarna. Plastens barndom, Smällgården, Hooven - Drooven, mopeder är utställningar man minns med glädje och som säkert visade god publikanslutning. Hur är besökssiffrorna nu?
Jag har vid flera tillfällen sökt kontakt med styrelseordförande Tomas Wallsten och museichefen Jonas Lindmark för att framföra mina synpunkter men båda är omöjliga att nå. Kan detta möjligen vara en del av förklaringen till att museet upplevs som statiskt och tråkigt, även om musikhögskolan gavs en chans att visa förnyelse.
Vandringsutställningar verkar lösa problem med verksamheten och de är givetvis ofta sevärda, men vi besökare vill se mer av det som är unikt för orten. Saknas pengar eller kreativ personal? Varför inte öppna upp mot den mysiga lilla restaurangen intill och starta ett samarbete. Säkerheten går säkert att lösa. De flesta museer, även de i mindre format, bjuder besökare på tillfälle till fika och mat och här har ni möjligheten vägg i vägg.
De aktiva byaföreningarnas idoga arbete bör exponeras för en större publik - tänk på alla hemvändare - bjud in dem. En uppryckning av verksamheten vore glädjande. Vi är många som månar om verksamheten och framtiden för Piteå museum.