Hallå där Bryssel!
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
I delar av EU:s föredrag saknas detaljerade beskrivningar som bara kan tolkas på ett sätt. Att tvisten i Vaxholm nu ska granskas i EU:s domstol för att slutligen bestämma vem har rätt, talar tydligt om att paragraferna saknar tillräckliga skriftliga definitioner från A till Ö.
Det är därför det är så viktig att EU:s ansvariga för området formulerar skriftliga definitioner om vad fri rörlighet och illojal konkurrensen handlar om. Mellan det teoretiska och praktiska kan det uppstå olika tolkningar och resultaten motverka varandra i själva verket.
En ny syn eller klarhet om den fria rörligheten kontra illojal konkurrens ligger i medlemsländerna och dess invånares intresse.
Vissa klausuler måste träda fram på grund av de stora sociala och ekonomiska skillnaderna som finns mellan EU:s olika länder.
Slaget om Vaxholm kan inte bara handla om att bidra ekonomiskt till unionen som i sin tur delar ut pengarna till de nya EU-länderna som ska utvecklas, men inte på grund av att dessa länders företagare och arbetare erbjuder arbete mycket billigare i andra länder i övriga EU där det finns en annorlunda, distinkt reglerad arbetsmarknad med andra ekonomiska förutsättningar, och därmed har större kostnader för arbetskraft.
Meningen med EU är inte att de länder som har en god social välfärd ska gå bakåt utan istället ska de länder som ännu inte har hunnit så långt på den vägen ska få hjälp genom sitt medlemskap i unionen.
Därför måste tolkningen av EU-fördragen bearbetas och anpassas till verkligheten.