Gudstro är en annan dimension av livet
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Enligt S-B L bör religionen bekämpas. S-B L ser uppenbarligen ingen skillnad mellan vidskepelse och tro. Jag menar att det är en stor skillnad, även om de bottnar i samma behov hos människan.
Den förra skapar rädsla och vanföreställningar om nyckfulla krafter i tillvaron. När man försöker skydda sig mot dem kan man till och med motivera onda handlingar. Men tron på en god Gud skapar tillit och en vilja att göra gott. Miljarder människor i världen får också, enkelt uttryckt, glädje och mening i tillvaron genom tron.
I motsats till S-B L tror jag att de stora folkmorden kunnat ske på grund av att de som var ansvariga för dem, Stalin, Mao, Hitler, Pol Pot... ville avskaffa Gud och ta hans plats. Utan gudstron finns ingen högre moral än vår egen och den är relativ och påverkbar.
Följaktligen blir också människovärdet relativt. Att mycket ont skett, och sker, i religionens namn tror jag beror på att starka ledare förstått att propaganda med religiösa förtecken är effektiv därför att vi i grunden är religiösa varelser. Vi kan ledas fel och hamna i både vidskepelse och blind lydnad, om vi inte har en tydlig kompass.
S-B L skriver om det bedrövliga slutresultatet av "de religiösas" empati. Vad är det? Utöver världen har kyrkorna, med Jesus som förebild och drivkraft, gjort enorma insatser för de sämst lottade i samhället.
Själv såg jag fantastiska exempel på det under sju år i Etiopien. Och då handlar det inte bara om att människor ska "stå ut" i en svår situation, utan om att de ska kunna förändra förhållanden. I Sverige ser vi till exempel hur kyrkorna visar sig vara de största försvararna av flyktingars rättigheter och enligt många ha det effektivaste arbetet för missbrukare.
Stora summor pengar till stöd för utsatta människor samlas in, inte bara vid tillfälliga kampanjer, utan söndag efter söndag, år efter år. Människor i kris får tröst och kraft att gå vidare. Gudstron är inte vetenskapens motsats, utan en annan dimension av livet. Osjälviska handlingar, skönhetens mångfald i musik, poesi, konst... De talar om en gudomlig närvaro och kan inte förklaras rationellt/vetenskapligt.