Ge oss mer tid för familjen
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Brist på tid för varandra gör oss sjuka och sårbara. Människors omsorg om varandra är en förutsättning för hela folkets välmående.
Nu måste vi sätta stopp för stressen och ytligheten, om vi inte alla ska bli psykfall.
Hur kan vi tro att vi tjänar på att skatten tvingar båda föräldrarna att arbeta utanför hemmet? Alla förlorar.
Barnen växer upp på dagis, i en glättig men ytlig tivolimiljö, berövade djupa, varaktiga relationer till vuxna.
Föräldrarna hinner inte lära känna sina barn. När barnen blir tonåringar och problemen blir större, är barn och föräldrar ohjälpligt främlingar för varandra.
När föräldraskapet ses som en kort ledighet från det riktiga arbetet och barnen ses som föräldrarnas förvärvshinder, får man ett hårt, inhumant samhälle. Medmänsklighet blir en bristvara. Politiken gör våra barn, i praktiken, föräldralösa.
Denna politik har förts så länge att endast den äldre generationen nu har erfarenhet av familjeliv. De yngre vet inte vad de saknar, för de har aldrig upplevt det.
Många dignar under dagens hårda krav på att hinna allt och samtidigt vara lyckliga.
Man skuldbelägger felaktigt sig själva och partnern och inser inte att det är politiken det är fel på.
Vi måste nu, innan ännu fler av oss bryter samman, kräva att våra nya makthavare ger oss vad vi människor behöver; tid för det livsviktiga familjelivet. Gör föräldrarnas omsorg om sina barn till ett respekterat arbete.
Många av oss orkar inte vänta längre. Ge oss tid för familjen nu!