Full sysselsättning?
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Men samtidigt brukar den EU-kritiska vänstern säga att EU är en massarbetslöshetsunion. Hur är det tänkt att man ska uppnå full sysselsättning i en sådan union?
Enligt den rena nyliberala läran är arbetslöshet egentligen en följd av politiska beslut som försvårar för individen att arbeta för den lön som erbjuds.
Nyliberalernas fulla sysselsättning ska uppnås genom sänkt eller avskaffad a-kassa och kraftig försvagning av andra skyddsnät som sjukersättning och försörjningsstöd.
Försvagning eller helst borttagande av rätten till kollektivavtal ingår också i denna politik. Givetvis är sänkta skatter och press nedåt på löner en del av arsenalen. Problemet med denna politik är givetvis att en hel del löntagare (och entreprenörer) får så låga inkomster att de i värsta fall bara räcker till mat. Kläder och bostad får de extremt lågavlönade klara på annat sätt. Till exempel genom att bo i rivningskåkar, uttjänta husvagnar eller tält.
Erfarenheten visar också ett en del människor inte får någon reguljär inkomst överhuvudtaget. De blir hänvisade till välgörenhet, tiggeri eller att samla pantburkar och leta vad som är användbart bland andras sopor. Kriminalitet, drogmissbruk, prostitution kommer att frodas än mer i våra städer. Slummen växer fram. Det verkliga utanförskapet blir tydligt.
I praktiskt taget alla kapitalismens storstäder med svagt skyddsnät finns stora slumområden fyllda av mänskliga tragedier. I Sverige är de också så smått på väg. Sverige måste bli som andra länder att leva i brukar Sveriges egen järnlady, centerledaren Maud Olofsson säga när hon kräver att kollektivavtal ska bli frivilliga.
Men högerregeringen är inte enig om hur långt de nyliberala principerna ska få styra. Även en del borgerliga väljare känner nog olust inför att fullt ut införa en mer brutal klasspolitik och nyliberalernas s.k fulla sysselsättning.
Högeralliansen kommer därför troligen att fortsätta med sänkta skatter och försvagning av skyddsnäten. Strävan mot minskad offentlig verksamhet (som andel av BNP), privatiseringar, avregleringar och lägsta möjliga inflation kvarstår.
Trots pratet om jobbpolitik och full sysselsättning kommer åtstramningen av offentlig verksamhet snarast att öka massarbetslösheten.