Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
"Mycket snack och lite verkstad". Sällan har uttrycket passat så bra som när man synar vad som egentligen görs efter de täta rapporterna om att moder jord, den blå planeten, håller på få rejäl feber på grund av de stora utsläppen av koldioxid i atmosfären. Oavsett om vi har åtta, tolv eller tjugo år på oss innan "det är för sent" är det de facto bråttom. Alla har vi ett ansvar, men det största vilar på politiker och företagsledare i den rika västvärlden. Det vill säga de som reflexmässigt säger "Kina och Indien" för att värja sig och sitt ansvar, när ansvarsfrågan kommer på tal. Det gäller inte alla, men alltför många.
Den allvarliga situationen kräver att några heliga kor slaktas, bland annat de som kallas "marknadsekonomi" och "frihandel". Storheter som inte går ihop med vad som krävs om vi ska kunna hejda de galopperande utsläppen av växthusgaser. Vad som behövs är mer planering och dito rättvisa.
