Vi förstår inte riktigt hur mamma och pappa menar: hur kan man köpa mer godis än man har pengar till?
Om vi har 20 kronor att köpa lördagsgodis för, kan vi inte köpa för 30 kronor, det förstår ju till och med vi som är två och ett halvt respektive fyra och ett halvt år gamla. Borde inte kommungubbarna och tanterna också förstå det?
Men om nu kommunen har så dåligt med pengar kan vi ge dem våra 20 kronor för nästa lördag, så kanske de inte behöver förstöra så mycket för oss och våra kompisar. Kan vi lägga pengarna i kommunhusets brevlåda?
Vår pappa säger att kommunen skall bygga en förskolefabrik där det skall vara jättemånga barn, den kommer att kosta så mycket pengar att fröknarna skall minskas med 12 procent. Vi tycker inte att våra fröknar behöver bli mindre, de är lagom stora och kramgoá i dag.
Dessutom tycker pappa att vi är för unga för att jobba på fabrik, han säger att det får vänta tills vi flyttar hemifrån.
En klok gubbe, vi tror han hette Bröderna Marx, sade en gång: "Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov". Arvidsjaurs kommun har förhoppningsvis förmågan, för vi barn har i alla fall behoven. Kommungubbarna och tanterna får gärna komma och leka med oss några dagar så att de ser hur kul vi har i dag, de kanske till och med kan se oss i ögonen och förklara varför vi skall få det sämre från och med nästa år.
Fast kommunalrådet verkar i alla fall leka kurragömma, för vi har då inte sett skymten av honom ute på vår förskola.
Vi tror att han kanske blev sur av de insändare som varit tidigare, så han tog nog bollen och gick hem.
Sluggo, 4½ år