Försäkringskassans effektivisering
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Som alla ogenomtänkta förändringar som nu snabbt genomförs i landet verkar det vara det senaste hugskottet där varje form av eftertanke lyser med sin frånvaro. Huvudsaken det går fort.
Några exempel: Många fler än man tror, har inte internet eller behärskar inte tekniken. Hur ska de få kontakt? Återstår telefon. Var och en som i telefon möts av beskedet att slå alla möjliga nummer vet hur frustrerande det kan vara.
Är man dessutom sjuk, hör dåligt och inte hör vad rösten i andra änden säger ger man upp. Man kanske inte ens haft turen att komma fram.
ändå är det dessa människor försäkringskassan ska hjälpa. Knapparna på våra telefoner har dessutom tendensen att bli allt mindre. Ser man då dåligt eller har fumliga fingrar är man utslagen direkt.
En ful tanke smyger sig på. Räknar försäkringskassan det som effektivisering, ju färre ärenden man har, och ju fler man kan utestänga från hjälp.
Många försäkringsärenden är faktiskt av sådan art att man bör få träffa en levande människa, helst ansikte mot ansikte. Bättre vore väl ändå, om man vill bli effektivare att utöka servisen.