Försäkringsläkares (tidigare kallad förtroendeläkare) uppgift är att bistå handläggare att tolka om intyget styrker arbetsoförmåga på grund av av sjukdom.
Försäkringskassan har att följa förvaltningslagen. Varje medborgare skall behandlas likartat. Jäv får inte förekomma.
Den som handlägger ärendet får inte ha personlig bindning till den försäkrade. Detta betyder att försäkringsläkare inte skall träffa personen det gäller, eller haft sådana kontakter att man kan misstänka att personlig bindning uppstått. En försäkringsläkare bedömer därför aldrig sin patient eller granne.
Försäkringsläkaren ska enbart bedöma det som finns skrivet på intyget. Diagnos skall finnas. Det skall framgå hur sjukdomen yttrar sig hos just den här personen. Vid en ledsjukdom bör det till exempel framgå vilka leder som är angripna, hur svullna eller stela de är.
Det skall framgå hur den nedsatta funktionen påverkar arbetsuppgifterna. Det är inte alls säkert att en "svår" sjukdom som diabetes ger nedsatt arbetsförmåga.
Det är inte fråga om att vi försäkringsläkare har eller saknar förtroende för våra sjukskrivande kollegor. Vår uppgift är att granska det skrivna på intyget. Vi använder en bedömningsmall som är lika i hela länet.
Försäkringskassan kan inte ändra sina rutiner om inte lagstiftarna bestämmer något annat. Jag tror att även "en av många berörda" vill att utbetalningen av sjukpenning skall gå rätt till enligt de regler som gäller för alla svenskar.