Fornminnesproblem
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Undrar om läsekretsen har någon uppfattning om alla restriktioner som belastar skogsbruket?
Min egen erfarenhet som förmodligen är en västanfläkt i jämförelse med dagens krav är följande: Hänsyn till rennäringen, till ortsbefolkningen, arbetslagstiftningen, naturvård, kulturvård, klimatförhållanden, ekonomiskt resultat, framtida produktionsmöjligheter med mera. Man kunde bli schizofren för mindre! Kulturbevararna är, vad jag förstår, i huvudsak beroende av statligt stöd i form av bidrag eller anslag.
Ett understöd finansierat via statsbudget, helt beroende av lönsamma näringar i detta land. Är det då orimligt kräva av kulturminnesbevararna, att de koncentrerar sig på tidstypiska kulturminnen istället för att spreja ut kraven över riket? Detta för att inte ställa orimliga krav på de för Sverige så viktiga areella näringarna.
Mycket av vad som åstadkoms i dag, blir förmodligen fornminnen i framtiden. Vad blir följden när grunden till mitt Älvsbyhus blir fornminne?
Förmodligen stora och helt onödiga problem för den då verksamma generationen. Detta under förutsättning att nuvarande verklighetsfrämmande och ekonomiska vanvett kvarstår!