Föräldrarna måste lägga grunden för barnens framtid
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Jag tror inte att elevers motivation eller prestation i grunden är skolans problem, utan vårdnadshavarnas.
I läroplanen för obligatoriska skolväsendet står: "skolan skall klargöra för elever och föräldrar [?] vilka krav skolan ställer [?], undervisningen skall [?] förbereda eleverna för att aktivt deltaga i samhällslivet. Den skall utveckla deras förmåga att ta ett personligt ansvar". Kontenta: skolan ska ge verktyg för att bli ansvarstagande samhällsmedborgare.
Dock förutsätter detta att eleverna redan från grunden har en god känsla för etik och moral, samt förstår vikten av eget ansvar.
Redan för 150 år sedan skrev Esaias Tegner: "Har barnet inte lärt sig moral i hemmet, blir vanligtvis skolans uppfostran en död kunskap för hela livstiden". Nota bene: Tegner var en förespråkare för den goda pedagogiken med barnets väl och ve i centrum, och ingen moralpolis.
Barn testar världen och dess gränser. Det har alla gjort, och det kommer alla att göra. Det är så vi lär oss. Detta ger vid handen att problemet till stor del ligger hos föräldrarna.
Om inte föräldrarna ger sina barn en uppfattning om rätt och fel samt ansvar och frihet kommer de inte att förstå vad som förväntas av dem för att kunna fungera i samhället.
Ett tämligen vårdslöst sätt att skicka ut sina barn i världen på. Inte undra på att elevernas svar på lärarnas uppmaningar blir: "Nej, jag vill inte". Vad blir resultatet av att gå genom den svenska skolans faser med en dylik inställning?
Eleverna kommer ut på arbetsmarknaden och när chefen säger: "Dina uppgifter blir si och så", svarar de: "Nej, jag vill inte". Resultat: adjöss, arbete. Skolan kan omöjligt leda eleverna rätt om inte föräldrarna har lagt grunden för detta.
Så om nu inte skolan eller eleverna är problemet, utan föräldrarna, hur bär man sig då åt för att motivera dessa att ta ansvar för sina barn och deras framtid?
Jag vill inte påstå att ett ordningsbetyg, ens med bara ett betygssteg till G, skulle vara lösningen på problemet, men nog skulle det kännas illa som förälder om ens barn inte hade godkänt i ordning och uppförande.
Än värre om ens barn inte fick arbete efter avslutad utbildning, på grund av "tvivelaktigt uppförande under skoltiden". Som sagt, ett ordningsbetyg är nog inte lösningen på problemet, men det kanske skulle vara en del av lösningen. Nej, Magister Sträng, jag tror inte att ungdomar är osmartare nu än förr. Däremot vill jag hävda att deras föräldrar är det.