Ett underkännande av den förda egna sossepolitiken
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Vad vi båda är överens om, är att vi ska erbjuda våra medborgare en trygg hälso- och sjukvård, som är likvärdig för alla, och som solidariskt betalas via vårt skattesystem. Men trygghet har ingen fast nivå, utan den sätts i förhållande till betraktarens värderingar, och det är här vi skiljer oss åt Rune och jag.
Rune är nöjd med den trygghetsnivå som den socialistiska landstingsledningen i dag har uppnått. Men jag ställer högre krav än så.
EN SOCIALLIBERAL politik erbjuder en vård, där pengar inte bara rinner ut ur organisationen till ingen nytta, utan används till det dom är till för. Jag har själv arbetat i över 30 år i en monopoliserad offentlig verksamhet, så jag har erfarenhet av att se hur pengar rinner iväg, utan att göra nytta. Det måste in en ny landstingsledning med ett annat tänkande, som sätter människan och patienten i centrum och inte som nu, partiet och makten i centrum.
Rune säger att "demokratin är det enda som garanterar att ingen lämnas utanför". Det tror jag också på, men blir lite fundersam när landstingsrådet Britt Westerlund, i dagarna går ut med att "vi måste höja ribban för demokratin". Det är ju ett underkännande av den egna förda sossepolitiken, som just gjort att många lämnats utanför.
VARFÖR VAKNA upp just nu när det är valår? Den maktkoncentration som har skapats efter nästan 80 års maktinnehav, har gjort att demokratin har förskjutits åt sidan och maktutövningen har förstärkts. Så frågan blir, vem är mer demokratisk, socialismen eller socialliberalismen?
Varför avslutar alltid sossarna med att säga att det är bra som vi har det, men det kan bli bättre. Men visst har dom rätt, men själva kan dom inte åstadkomma något bättre, för i så fall borde dom ju redan ha gjort det. Vi människor har den sjukvård vi har valt och kommer att välja.