En (ur)dålig affär
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Efter detta tog jag rulltrappan ner ett våningsplan till Clas Ohlson. Till min stora glädje hittade jag en fin klocka till det otroliga priset av 49 kronor. Jag köpte denna för att ha en klocka tills den andra var reparerad. Ett par veckor förflöt innan jag fick telefonsamtalet på mobilen om att jag kunde hämta min klocka. Av informationen fick jag veta att jag skulle få en ny klocka, eftersom den gamla tydligen inte skulle repareras.
När jag sedan skulle hämta klockan uppstod problem. Tydligen var jag tvungen att ha ett sorts intyg, en liten vit lapp, för att kunna hämta ut klockan. Detta skulle jag tydligen ha fått när jag lämnade in klockan, vilket jag inte har något minne av att jag fått. Uppenbarligen räckte det inte enbart med inköpskvittot. Denna lapp skulle visa att det verkligen var jag som ägde klockan. Jag letade febrilt i min plånbok och mina jackfickor efter den lilla vita lappen, utan framgång. Det gick tydligen inte att uppvisa legitimation heller, vilket jag tyckte var mycket besynnerligt, eftersom de hade tagit mitt namn i samband med att jag lämnade in klockan. Det hade ju räckt med att de hade ringt mitt mobilnummer, vilket de hade uppskrivet, medan jag var inne i butiken så hade det ju ringt i min ficka. Butiksbiträdet ringde till och med sin chef, men fick inte tillåtelse att lämna ut klockan av denne heller.
Det spelar ju ingen större roll rent ekonomiskt, när klockan var så billig, men det är just principen jag retar mig på. Tänk om jag köpt en klocka som kostat flera tusenlappar. Hoppas att andra som köpt dyrare klockor slipper detta. Men, vem vet, detta kanske är en del av Ur & Penns affärside.