En rättsskandal utan dess like

Piteå2009-01-03 06:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Den rakryggade reporten Hannes Råstam har gläntat på dörren för något som troligen kommer att bli den största rättsskandalen i svensk kriminalhistoria. Självaste riksåklagare Christer van der Kwast som varit åklagare i rättegångarna mot Thomas Quick är nu på goda grunder polisanmäld efter Råstams väldokumenterade program i Dokument inifrån.

Det är svårt att föreställa sig att en psykoterapeut, polis, och åklagare kunde begå så många rent juridiska fel vid en förundersökning. De okritiskt medlöpande medierna har också ett stort ansvar. Inte minst Dalademokraten genom sin kriminalreporter Gubb Jan Stigsson som tydligen tidigt bestämde att Quick var skyldig till alla mord han erkände.
Hur många löpsedlar med "Quick massmördaren" har inte klistrats upp under de senaste decennierna även i grannlandet Norge. Det är ingen vacker bild kriminalreportrarna lämnar efter sig om en "massmördare" som var grovt nerdrogad och som belöning fick fler och starkare bensodiazepiner ju fler och grövre mord han erkände.

Den alltid lika politiskt korrekte förre jämställdhetsombudsmannen Claes Borgström, kompanjon med Thomas Bodström, visade det sig ha varit försvarsadvokat till Quick. I Råstams andra program framstår Borgström som en loj och oengagerad försvarare för Quick. Det osar alltså katt för riktiga samhällstoppar.
Ansvaret för rättsrötan faller oerhört tungt på Säter och psykoterapeuten Birgitta Ståhle. Hennes ytterst märkliga metoder kastar en djup skugga över ett skrå som jag alltid misstrott i grunden. De flesta med lite sunt förnuft har för länge sedan insett att Thomas Quick fabulerat. Quick har erkänt 30 mord och ingen i trojkan har reagerat?

Och det är illavarslande när advokatsamfundets generalsekreterare Anne Ramberg i en första intervju tog så lätt på de upprörande uppgifterna om hur förundersökning och rättegångarna har gått till. Vad är det för ett sällskap hon egentligen basar över.
Det som förvånar mig är att justitiekansler Göran Lambertz, som jag betraktar som en hedersman, vid sin tidigare granskning av fallet Quick, inte upptäckte att det faktiskt rörde sig om ett avancerat justitiemord.
Nu kommer det att bli en kraftmätning mellan frimurarna och folkets krav på att rättvisa skipas. Nu ska kvasten gå och trappan ska städas uppifrån. Avgår ordensbröderna, som förekommer som tusenbröder på den här nivån, med segern så förlorar allt fler tron på att vi lever i ett rättsstat.
Läs mer om