Empatilös chefskultur
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Historien kommer att skriva att det även begåtts stora orätter i finanskrisens namn.
För visst är det väl märkligt att det inte tycks finnas en krona kvar hos många företag, detta efter år av högtryck, utan det ska sparas in på personalkostnader så fort någon nämner ordet lågkonjunktur.
Men så är det nog i dagens chefskultur att arbetare ses inte som den resurs de är, utan som en kostnad, ett nödvändigt ont på vägen till så stor aktieutdelning som möjligt.
Ett fåtal personer blir rikare medan den stora massan blir fattigare. Ändå är det vi arbetare som ska köpa oss ur krisen, sätta hjulen i snurr, inte så lätt med a-kassan.
Till alla chefer som kör med den här stilen så säger jag att det går att spara sig fattig.
Det skulle vara roligt om någon som jobbar för en chef med positivare attityd kunde skriva om det, jag tror vi behöver få läsa om guldklimpar också.