Ekonomisk ohållbar situation
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
En del tror då att man har rätt till försörjningsstöd men så är inte fallet om underskottet beror på att man betalar underhåll och återbetalar studielån. För dessa, som jag anser vara obligatoriska utgifter, tar man inte hänsyn till. Försäkringskassan och studiemedelsnämnden bedömer var för sig att jag har ekonomisk förmåga till det. Om underskottet till exempel berott på högre hyra så hade jag haft rätt till stöd utifrån min inkomst.
Självklart ska jag bidra till mitt barns försörjning. Det gör jag genom att betala cirka 1 500 kronor per månad i underhåll och bussresor för barnet. I egenskap av "umgängesförälder" ska jag betala resorna då mitt barn kommer varannan helg (bor på annan ort). Enligt föräldrabalken ska jag också bidra ekonomiskt vid större inköp. Det kan till exempel vara frågan om mopedköp och lägerverksamhet. Om jag inte lyckats spara till det anses jag vara egoistisk som inte hjälper till med dessa utgifter.
Jag har varit i kontakt med försäkringskassa, studiemedelsnämnd, socialförvaltning och konsumentvägledning för att höra om jag på något sätt kan förbättra situationen. Eftersom jag minimerat mina utgifter, bland annat genom att ställa av min bil så finns det inte mycket mer jag kan göra.
Övriga kostnader jag har är beräknade utifrån miniminorm. Bilen hade jag behövt för att ta mig till jobbet på obekväma tider. Bussen går inte alltid. Mediciner och läkarvård (kronisk sjukdom) kan jag knappast spara in på.
Enligt försäkringskassan har jag möjlighet att ansöka om anstånd med betalning av underhåll. Det leder till att jag får skjuta fram betalningarna med ränta till senare tillfälle.
Jag kan också ansöka om nedsättning av beloppet till CSN om inkomsten minskat. Det hade gett ett par hundra mindre per månad. Min nedsättning av inkomst är bara 14,7 procent jämfört med inkomsten det beräknats på (på grund av sjukdom). Nedsättningen ska vara minst 15 procent så jag fick avslag.
Jag är ofrivilligt deltidsarbetslös så situationen lär ju inte bli bättre efter 75 ersättningsdagar från a-kassan. Jobba kvar utan kompletterande a-kassa eller säga upp mig och bli heltidsarbetslös. Det blir valmöjligheterna då. Så det blir nog att säga upp mig från det "fasta" jobbet (75 procent) som jag nyligen fått på grund av inkonvertering.
Jag är säkerligen inte ensam utan det finns nog fler i liknande situationer. Så det är inte så lätt som vissa tror. Det är inte "bara" att gå till sociala och få försörjningsstöd.