En helg då man minns sina nära och kära som lämnat det jordiska. I vanlig ordning gick vi till kyrkogården för att tända ljus dagen innan.
Alla helgons dag, precis som så många andra. Det var nästan med andlöshet som vi beskådade alla de ljus som brann där.
Men så förbyttes denna andlöshet i andnöd, när en kvinna kom gående in på kyrkogården med sina två hundar. Vi trodde inte våra ögon. Det står klart och tydligt att läsa att hundar inte är tillåtna på kyrkogården, inte på någon av kyrkogårdarna i Piteå kommun för den delen. Jag tror inte att det finns en församling i Sverige som tillåter det. Och varför behöver man inte ens fråga sig, hundar revirmarkerar. Visa respekt för de döda. Ord är överflödiga.
Men, om än både jag och min hustru kände oss djupt förorättade vågade vi inte säga till kvinnan. Man vet ju aldrig vad man får till svar. Med tanke på den respektlöshet kvinnan visade redan då kanske hon inte heller skulle dra sig för att, som man säger, ge oss en omgång.
Då ingriper en kvinna lite längre bort och ropar att hundar inte är tillåtna på kyrkogården. Förmodligen lika irriterande över denna nonchalans som vi var. Men svaret låter inte vänta på sig: "Jag tar inga order av dig. Håll käft, kärring, ragata". Hur kan man bara säga något sådant, på en kyrkogård dessutom? Till råga på allt under självaste Allhelgonahelgen.
Konstigt nog gick kvinnan tillbaka med hundarna till bilen. Om hon nu inte tog order av kvinnan som tillrättavisade henne, vem tog hon då order av? Det är skrämmande när en vuxen människa beter sig på detta sättet, mitt bland folk dessutom. Inte undra på att barn i dag blir som de blir, med sådana förebilder. Hade jag bara varit tjugo år yngre hade jag lagt henne över knät och gett henne smisk. Men all heder, och mitt innerliga tack, till dig kvinna, som hade kurage nog att visa att det faktiskt finns människor i dag som vet att stå för det som är rätt.