Demokratins spelregler
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Jag förstår er indignation. Jag tror ni känner samma besvikelse som medbor-
garna i Den stora Staden kände, då det lilla barnet ropade; "Han har ju inga kläder på sig". För det är ett oskyldigt barn som ser kejsarens bluff och inte kan spela med i charaden utan känner sig tvungen att påpeka fakta, och de som reagerar med indignation är de som har spelat med.
Nu kan jag ju inte bevisa att jag har rätt, även om jag själv vet det. Framtiden får utvisa att jag hade rätt.
När det gäller den demokratiska aspekten i mitt ultimatum såg jag det så här, att mitt uppdrag som då blivande fullmäktigeledamot var att klargöra vilket val väljarna hade.
Antingen fortsätta på den inslagna vägen med demokratiunderskott och toppstyre, eller så välja någon som garanterar att folket kan räkna med att demokratins spelregler följs.
Att på ett trovärdigt sätt få fram ett sådant budskap är inte lätt, då det förvandlas till partipolitiskt käbbel, därför bör det åtföljas av en garanti på att jag som person själv är beredd att offra något om jag inte uppnår målet.
Det har jag gjort nu genom att jag kliver av min kandidatur, för att ännu tydligare understryka vilka värden det är som står på spel.
Jag avstår gärna inflytande till andra politiker mot att det sker en radikal förändring av politiken i Piteå, eftersom jag inte är ute efter makt i sig.
Däremot kommer jag att fortsätta bevaka demokratifrågorna i Piteå även om jag inte blir politiker.
Det är ett löfte Brith Fäldt.