Demokratin i Irak
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
I de europeiska länderna kom demokratin vid industrialiseringen. Då sammanfördes bondpojkar från olika byar och områden till fabriker. Där upptäckte de att de hade gemensamma intressen, fast de inte var släkt.
FÖR IRAKIERNA är släkten fortfarande det viktigaste. Släkten står för barnbidrag, studiebidrag, bostadsbidrag, socialhjälp, sjukpenning och pension. Var och en bidrar så mycket han kan till välståndet hos sina släktingar; det är bara från dem han kan få den hjälp han själv behöver.
De amerikanska argumenten för demokrati i Irak har varit flygbomber och granater med sprängämnen, napalm och vit fosfor. Dessutom har soldaterna gett undervisning i demokrati bland annat genom att avrätta sårade som låg medvetslösa i en helgedom, och i mänskliga rättigheter genom sexuell förnedring av fångar.
När irakierna till slut fattade att undervisningen skulle sluta om de lade namnlappar i lådor, då lade de namnlappar i lådor. Kan man göra sin klanhövding till regent på det sättet, då är det ju mycket enklare än att skjuta alla hans fiender.
FÖRRESTEN, Patrik M Andersson, vad är egentligen en tankesmedja? Du får det att se ut som ett ställe där man hamrar sanningen så tunn att den kan vridas ihop till vilka krumelurer som helst.
Jag håller med dig om stycket som börjar: "Det finns hundratals miljoner människor ute i världen som i dag lever under diktaturers förtryck".
Du vet ju så mycket. Varför säger du då inte att det är USA som genom vapenleveranser och mutor skapar och upprätthåller dessa diktaturer? Du behöver bara nämna de mest omtalade: Augusto Pinochet i Chile och Saddam Hussein i Irak.
Nå, vi är åtminstone lite överens, och därför ska du få ett konstruktivt förslag: Eftersom valdeltagandet i USA är bara cirka 40 procent bör du skriva till president Bush och föreslå att han anställer irakiska rådgivare inför nästa valkampanj.