De fattiga och de rika
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Plötsligt ska vi nu nollställas i tid för las 2000, detta sker vid årsskiftet, och nu kommer nästa stöt; vi ska bara få deltidsstämpla i 75 dagar.
Om jag visste att jag hade jobb varje dag eller åtminstone varje vecka kanske jag kunde klara av detta, men som det är nu finns det dagar och ibland veckor när det inte finns vikariat till alla vikarier.
Vad ska jag göra då? Ska jag gå till socialen för att klara uppehället? Är det regeringens sätt för att vi skall få det bättre? Jag måste dra ned på något:
A-kasseavgiften behöver jag inte betala för det är något jag inte kommer att ha användning för. Kanske är det regeringens tanke för att försvaga facket, om det är så måste jag vara kvar i systemet för att hjälpa facket att bli starkare.
Ska jag sälja bilen? Nej, det går inte då tar jag mig till de jobb som jag blir anvisad.
Bensinförbrukningen kan jag knappast dra ned på eftersom jag måste ta mig till jobbet, och visst, jag får tillbaka på skatten det jag kör upp i bensin men jag klarar inte av att tanka bilen med samma mängd som tidigare. Jag tror inte bensinbolagen går med på att vänta på betalningen till dess att jag får tillbaka på skatten. Då har vi maten, tyvärr! Där är vi redan nere på minimum efter förra sänkningen av a-kassan och mat behöver vi för att klara av jobbet för sjuka får vi ju inte bli!
Kläder, kanske men vad ska då affärerna leva av med sina deltidsanställda. Var skall detta sluta? Blir det som under kung Johns tid i England att vi som inte har råd får leva i skogen.
Just nu känner många sig jagade, av sheriffen, för vi ska sälja våra hus, köra mindre bil, flytta där jobben finns, splittra familjen och inte bli sjuka eller arbetslösa för då kommer sheriffen och sätter oss i skogen så vi inte är en belastning för det rika folket.
Var skall detta sluta?