Dåliga odds för Israel
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Atlantkusten i början av 1600-talet. Och upprättandet av staten USA i slutet av seklet därpå. Å ena sidan.
Och den begynnande judiska bosättningen på den palestinska kusten i slutet av 1800-talet. Och upprättandet av staten Israel ett drygt halvsekel senare. Å den andra.
Ja, det finns säkert många skillnader men den riktigt stora skillnaden är nog ändå, att förutsättningarna för ett framgångsrikt statsbygge i de båda fallen var helt motsatta. I det ena mycket goda. Och i det andra synnerligen dåliga.
I det nordamerikanska fallet strömmade bosättare till en kontinent, där det aldrig tidigare funnits några stater. Och där den historiska klockan i denna mening därför inte heller kunde vridas tillbaka.
I det israeliska fallet strömmade bosättare till en del av världen, där den statliga samhällsformen och med den statstillhörigheten har tusentals år på nacken.
Och upprättade en ordning som för regionen verkligen har inneburit, att historiens klocka vridits tillbaka.
Eller på vilket annat sätt skall man beskriva det faktum, att i en del av världen, där de stora statsformationerna avlöst varandra - den akamenidiska, den hellenistiska, den romerska, de olika muslimska kalifaten - det i dag finns många miljoner utan någon statstillhörighet alls?
Och kan verkligen en ordning, som genom sin blotta existens så vridit tillbaka tiden, ha annat än dåliga framtidsutsikter?