INSÄNDARE: Dags att sluta klaga?

Runt om i landet klagas på neddragningar i kommunal service och brister i sjukvården. Under valrörelsen 2006 låg jag på sjukhus och kunde följa tv-debatterna och själva valet via tv. Jag kunde också snappa upp något av personalens inställning till valet. Klart var att en del som tidigare röstat på socialdemokraterna eller vänsterpartiet nu tänkte rösta på högeralliansen. En del tyckte att det inte gjorde så stor skillnad. För den som följde valdebatten var det ganska klart vad partierna stod för. Jag såg till att ta min blodtrycksmedicin.
Nu diskuteras i riksdagen bland annat kommunernas och landstingens framtida ekonomi. Klart är att högeralliansen lagt ett budgetförslag som innebär att kommuner och landsting får cirka sex miljarder kronor mindre år 2010 i statsbidrag än de skulle ha fått om inte regeringen beslutat frysa bidragsnivån. Kommunsektorns inkomster ska minskas från 19,9 procent av bruttonationalprodukt (BNP) till 19,4 procent anser regeringen.
Vänsterpartiet är det enda parti som klart går emot denna åtstramning av den offentliga sektorn. Miljöpartiet tycker att vänsterpartiet för en gammalmodig politik.
Socialdemokraterna fokuserar på att bli det nya småföretagarpartiet. Cirka 90 procent av väljarna har alltså röstat på de sex partier som trots allt tal om vård, skola och omsorg vill strama åt kommunsektorns inkomster. Dessa sex partier är motståndare till eller ljumma inför kravet att kommunala inkomster ska få växa i samma takt som BNP växer.
BNP-tillväxt är normalt kopplat till ökat invånarantal och ökade löneinkomster. Denna tillväxt leder med stor sannolikhet till ökade krav på kommunal service och därmed ökade kommunala kostnader. Kommunerna får också ökade kostnader när staten drar in på a-kassa och sjukförsäkring med mera. De borgerliga partierna ser också helst att mer av kommunernas skatteinkomster blir vinster hos privata vårdgivare eller i privata utbildningsbolag. Det är inte underligt om kommuner och landsting inte har råd med några stora extra lönepåslag. Av dem som klagar på bristande resurser i offentlig verksamhet som brist på personal, brister i omhändertagande av gamla och sjuka, brister i psykvården, låga löner och så vidare är troligen till cirka 90 procent samma personer som röstat fram de partier som vill strama åt ytterligare. Dessa 90 procent kan givetvis fortsätta att klaga. Men om det inte sker några politiska förändringar vore det logiskt att sluta klaga.

Insändare: Dags att sluta klaga?