Lestander, som säger sig värna om den sociala välfärden och verkar i övrigt vara samhällsintresserad, borde då inte nedvärdera alliansens arbete att skapa fler arbetstillfällen, som sker genom en rad åtgärder och förändringar.
Det har ingen betydelse hur fina sociala reformer en regering målar upp om det inte finns pengar till finansieringen. Och pengar får vi till största delen in just genom arbetade skatter.
Inte ens sossarna hade någon sedelpress i regeringsbyggnadens källare, som man kunde misstänka när vi såg deras slöseri med skattepengar.
Det som fick artikeln att sjunka ner i sandlådan var när han började dra in USA i vårt samhällssystem.
Jag känner igen symtomen som i grunden bottnar i svaga motargument för den förda politiken. Vems politik har skapat gruppen de (s)ämst ställda? Vem har drabbats mest när sossarna genom åren höjt skatter och avgifter av alla de slag? Så klart de sämst ställda.
Varför har arbetarrörelsen i alla de åren jag har funnits till, varit missnöjda och gått ut första maj och demonstrerat över den förda socialdemokratiska politiken.
Jag är inte heller helt nöjd över den förda politiken, men jag tror inte att svenska folket blir mer misshandlat med dagens politik än den socialdemokratiska.
Jag hoppas och jag tror att om några år till så kommer många positiva saker att se dagens ljus. Det gäller att se möjligheterna och inte bara problemen. Visst finns det människor som har det svårt, och det efter 70 år av sossestyre.
Varför ska sossarna nu plötsligt kunna "frälsa" oss människor och få bort all nöd här i samhället?
Att ändra riktningen för alliansregeringen på den stora "oljetanker" som svenska samhället är, tar tid.