Här fanns arbetstillfällen, bra boende, fin natur och viktigast av allt, ett barnvänligt och tryggt samhälle för vår dotter att växa upp i.
Från kommunens sida välkomnades vi både i tidningar och i tv. Vi fick höra vilken framåt kommun Arvidsjaur är och hur positivt och viktigt det var att vi valt att bosätta oss här.
Under samtal med representanter från kommunen framgick att i Arvidsjaur är barnen viktiga. Barnomsorgen håller hög kvalite, förskolorna jobbar ständigt med att förbättra sin pedagogiska verksamhet och barngrupperna är mindre än i städerna.
Dessutom hade Arvidsjaur bra ekonomi, inom några år skulle kommunen vara skuldfri. Med denna bakgrund kom besparingskraven som en otrevlig överraskning. Nu ska det helt plötsligt sparas, och det på det mest värdefulla vi har.
Vi lämnade informationsmötet besvikna och oroliga. Oroliga, för att inga konsekvensanalyser är gjorda. Besvikna, för att Arvidsjaur kommun inte satsar pengar på att säkerställa barnens välbefinnande.
Hur kan kvaliten bibehållas i den pedagogiska verksamheten när budgeten ska krympas med nio miljoner?
Kan ni garantera att vår dotter blir sedd och får möjlighet att utvecklas utifrån sina egna förutsättningar på ett stordagis?
Med färre pedagogisk personal, vilka förutsättningar får personalen att vara goda pedagoger och bra förebilder för vår dotter och hennes kompisar?
Vad händer om vår dotter i framtiden behöver extra stöd? Vilka resurser sätts in för barn som behöver särskilt stöd om samtliga specialpedagoger och hälften av elevassistenterna rationaliseras bort?
Vilken påverkan får dessa besparingar i förlängningen, för barn, föräldrar och personal och inte minst, vilka eventuella merkostnader för kommunen kan detta leda till i framtiden?
Utifrån det som Arvidsjaur erbjuder barnen framstår nu en större ort med fler valalternativ mer attraktiv i en barnfamiljs ögon.
Hur många nyinflyttade vill stanna i en kommun där kortsiktiga besparingar främjas, där förhastade beslut tas och där barnen faktiskt prioriteras bort?