En fråga om EU:s fortsättning kan inte lämnas för folkomröstning i den situation som landet befinner sig i, även om det finns en majoritet för EU just nu.
Vad vi vet, är att i folkomröstningar i EU-frågor, till exempel som skedde tidigare angående den så kallade konstitutionen, har det visat sig att antalet röstande har legat långt under de 50 procent som krävs för att folkomröstningen ska kunna godkännas. EU-motståndarna har varit och är aktiva med marknadsföring av känslor med olika karaktärer och försöker sätta käppar i hjulen hela tiden. De vill inte tala om globaliseringen och dess effekter (påverkan) istället skylls allt som inte går bra på unionen.
Bland EU-motståndare finns det aktiva människor, som inriktar sig på att ge en bild av att de representerar den ultimata demokratin som säger nej till parlamentarism och där inget beslut är för litet att folkomrösta om och som inte skyr populism och att använda de olika kanaler som erbjuds i media där EU-positiva inte tillåts samma uppmärksamhet. Genom direkt debatt vill inte EU-motståndare ställa upp. Man föredrar att vara ensam på scenen för att styra sina punkter.
Sist har det varit om den så kallade utrikesministern för EU som ska samordna unionens strategi för länder utanför EU.
Man talar inte om att samordnaren måste ha ett godkännande av en majoritet av EU-länderna för att den strategin ska godkännas. Man talar om en unionens president, när det i verkligheten är den funktion som kommer mer för att fylla etiska och moraliska aspekter eftersom det är EU:s parlament som bestämmer ärendena som har godkänts av en majoritet, precis som i vår riksdag.
EU-positiva har inte varit aktiva och har på någon sätt nonchalerat motståndarna och har alltid trott på att frågan skulle lösa sig för det goda av naturliga skäl.