Man hoar och skriker till varandra och de går sällan längre bort än 400 meter från sin skogsväg. Först så ska de finansiera resa och uppehälle (äta, bo och sova någonstans). Sedan därefter så ska de plocka bär till en eventuell förtjänst (vinst) också.
Dessa är värd all den beundran och uppskattning de kan få. Men, man undrar dock en aning, var är alla svenskar i bärskogen? Någon enstaka pensionär på hjortronmyren kan man ibland råka på (men det är ingen trängsel). Nu har detta mynt en baksida också. Efter dessa idogt arbetande turister, så uppdagas i skog och mark en enorm nedskräpning av plast, plåt- och glasförpackningar kring våra skogsvägar.
Sista dagen innan de åker hem, så lämnar de dessutom alla plåtburkar (matlådor) i skogen. För att inte tala om hur de uträttar sina behov ute i det fria vid vägkanterna. (Vissa hundar har en vana av att rulla sig i denna avföring för att få bort sin egen vittring - huva).
Om ingenting görs så blir snart varenda liten skogsväg en liten soptipp. Dessa arbetande turister skall ju äta två till tre gånger per dag ute i det fria och deras ackord tillåter inte att åka in till stan och källsortera i återvinningsstationer som de inte ens har hört talas om. Detta problem är inte unikt för Norrbotten. Det är lika stort i flera län.
Jag föreslår att kommunen ger renhållningen i uppdrag att under september månad placera ut containers och gröna tunnor vid våra skogsvägar (när dessa ansluter närmaste allmänna väg). Samt att en informationskampanj dras igång till denna målgrupp. Nästan alla måste ju passera förbi någon bäruppköpare (vissa säljer dock sina bär i Finland). Sedan så bör denna målgrupp tas om hand bättre. De har ju hittat hit en gång.
Med marknadsföring och väl omhändertagande så kanske de kommer tillbaka fler gånger. Ett problem återstår: Att plocka rätt på allt skräp som redan finns ute i skog och mark.