Att vara socialliberal
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Först och främst, finns det överhuvudtaget i dag något nyliberalt parti i riksdagen? Den politiken förespråkar ju att staten enbart ska tillhandahålla försvaret, polisen, domstolarna och liknande, medan den sociala tryggheten ska skapas genom privata försäkringssystem, typ USA. Vilket parti driver den politiken i Sverige i dag?
Att bara vara liberal, som lyfter fram den personliga friheten, fungerar inte, för var kommer då den sociala tryggheten in? Ja just det, i socialliberalismen. För mig är den personliga friheten viktig, så länge den inte "skadar" mina medmänniskor.
Men samtidigt har friheten inget värde om det inte finns en social trygghet i botten, en trygghet som vi alla ska hjälps åt att finansiera via våra skatter. Därför är socialliberal politik för mig att alltid anpassa samhället till individens bästa vad beträffar bland annat, trygghet och frihet. Jag vill ha en frihet att välja den vårdcentral och läkare som jag har förtroende för.
Att få välja formen för äldreboendet när den tiden kommer, likväl som med skola och barnomsorg. För i mitt samhälle finns det både offentliga som privata aktörer som ser till att jag som brukare får den bästa hjälp, när jag behöver den. Jag är inte nöjd med en bra vård, när jag vet att den kan bli bättre.
Sist i "Pensionärens" insändare skriver han/hon att jag med all säkerhet har varit både nyliberal och socialliberal. Där har "Pensionären" fel, för efter min socialdemokratiska tid har jag hållit mig fast till enbart den socialliberala politiken.
Nyliberalismen i min tolkning är ingenting för mig. Det är inte partiet som är viktigast, utan det är den politik som förs och som avgör mitt val. Det borde fler göra.