Artikeln slarvigt läst och misstolkad
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Rubriken på din insändare är "Är det så här vi ska ha det?" Jag kan med en gång svara att så är det inte. Det var därför jag skrev min debattartikel som du tyvärr läst slarvigt och misstolkat.
Om du läser den igen ser du att jag inte skrivit att det som vårdaren åtalats för har hänt utan att jag hade svårt att ta till mig att det "skulle ha kunnat hända" i handikappomsorgen i Piteå och att jag hoppades att mannen, om han gjort sig skyldig till det som han åtalas för, skulle erkänna det och be den unga kvinnan om förlåtelse.
Det är inte att "kräva" att någon ska erkänna något han är oskyldig till!
VÅR LAGSTIFTNING går ut på att hellre fria än fälla. Det innebär att mångdubbelt fler blir frikända på grund av brist på bevis än de mycket få som blir fällda trots att de är oskyldiga.
Märk väl, jag försvarar inte att någon enda blir oskyldigt dömd, men jag kan inte heller acceptera att många utvecklingsstörda felaktigt blir beskyllda för att ljuga och att de och deras närmaste tvingas leva med den kränkning det innebär.
När ord står mot ord har enligt den forskare jag hänvisar till i min artikel en vuxen normalbegåvad man ett stort övertag om motparten har ett begåvningshandikapp.
Det krävs en viss intelligens om man ska kunna ljuga trovärdigt. Det kan sällan utvecklingsstörda och det tycker jag är bra. Men när forskare beskriver hur handikappet gör att trovärdigheten blir ifrågasatt är det dags att reagera. Därför har vi från Piteå FUB skrivit en motion till vårt riksförbund med förslag att utvecklingsstörda ska erbjudas expertstöd i rättsliga sammanhang.
Att en utredning läggs ner på grund av brist på bevis betyder inte att den anklagade är oskyldig eller att den som anklagar honom ljuger. Sanningen känner bara de båda inblandade till. En av dem ljuger. "Trovärdig" i betydelsen "värd att tro på" är bara den som talar sanning.
ATT ÅKLAGARVÄSENDETS företrädare skulle låta sig "duperas" av min debattartikel kan jag inte tänka mig. Jag har högre tankar än så om lagens företrädare och är helt införstådd med det grundläggande kravet att skuld måste kunna bevisas.
Men det finns en skuld av annat slag som en som blivit felaktigt frikänd måste bära på resten av livet.
Det är den jag syftar på när jag i slutet av min artikel skriver att "om den åtalade mannen har betett sig som både barnet och den unga kvinnan beskriver, men lurar sig själv att tro att han är oskyldig om han undgår en fällande dom är han illa ute och i grunden sämre ställd än dem han utnyttjat".