existerar! När det gäller det viktigaste vi har - våra barn så går det bra. De vuxnas intresse
prioriteras före barnen.
De 22 dagisbarnen kom från olika daghem, Myran, Kullen, Björklunda, Linneparken med flera. De 13 fritidsbarnen från minst 3 olika avdelningar. Det var tre personal på dagis och sju av barnen skulle sova efter lunch (små barn alltså). Vikarien på fritids var ensam med 13 barn. Barnen kände inte varandra, många har aldrig vistats i lokalerna och delar av den personal de mötte var således helt ny. Hur tryggt är det att som litet barn kastas in i detta? Mönstret är detsamma inom hela kommunen och det som hände hade lika gärna kunnat hända vi något annat jouröppet daghem.
Vuxna människor klarar inte av detta. Jag skulle vilja se och höra de reaktioner som följt om låt säga 8-10 olika avdelningar i det vuxna arbetslivet i juli slagits ihop till en enda. De flesta skulle kommit till nya lokaler och arbetsplatser, arbetskamraterna var okända och cheferna var på semestrar. När det gäller våra barn så är det ingen som reagerar - barnen har svårt att göra sina röster hörda.
Många föräldrar vet om läget och löser barnomsorgen på annat sätt under jouröppet, Alla kan inte det och det är kanske dessa barn som behöver mest av den trygghet och omsorg som vi inom förskola och fritidshem normalt gör allt för att erbjuda. Personalen som jobbar under jouren är inget undantag utan de gör naturligtvis allt de kan för barnen. Förutsättningarna är betydligt svårare dock.
Problemet ligger egentligen i hur vi ser på barnen och deras behov och hur vi prioriterar. Det skulle naturligtvis gå alldeles utmärkt att minst en ordinarie personal jobbade under juli. Två ordinarie skulle kunna dela på månaden och jobba två veckor var så fanns möjligheten till semester under halva månaden vardera. Följande år så får nästa i personallaget ansvara för jouröppet och så rullar det på.
Personal som känner verksamheten och framför allt barnen är naturligtvis något som våra små har rätt att kräva även under semestertid.